Linda Boström här, välkommen till min annorlunda vardag bland alla ettor och nollor. Bott och verkat i Umeå de senaste 20 åren. Byggt hytt på Volvo i runda slängar ett år nu för att ta en studiepaus. Dock har motivationen sakta men säkert hasat sig fram runt husknuten. Vad folk än berättar för skräckhistorier om matlab, tungtentor och svåra cases så har motivationen bitigt sig fast i skinnet. Helt sjukt peppad!

Men först är det ett ävenyr i stora världen som gäller. Servera mat på hotel Fort Royal i VÄSTINDIEN! På andra sidan jordklotet i höjd med Nicaragua och närmsta fastland som Venezuela. 

Den 20nde november lämnar flygplanet minusgradiga Sverige för varmare breddgrader (dvs. mellan 24-29 C) Där ska jag ladda batterierna och uppleva en annan verklighet. Där perfekta surfvågor, klart

dykvatten, regnskogspromenader, vandra uppför vulkaner, färska frukter och Jack Sparrow är vardagsmat. :D

Men jag säger då det. Misstänker att resefebern landat, för jag har nämligen börjat tänka i: -min sista...banorna. Tankekittlande när jag kommer på mig själv att tänka tex. -det är sista gången jag festar på en lördag i Umeå, eller som: - nu sitter jag för sista gången framför datorn vid kl 10 på en söndag i Umeå. Absurdt, men underhållande :)

Skrämmande nog har detta faktiskt varit min sista helg i söta Umeå. Två jobbveckor kvar, sen bär det av mot varmare breddgrader. Guadeloupe, here I come..