Hejhå!

Imorn gällere. Klart å betalt. Flyget lyfter halv tio, vilar på arlanda i tre timmar sen åker vi mot Paris. Vi har sagt att vi ska ta oss in i paris, hitta effieltornet och hålla oss vakna hela natten så att vi klarar av att ställa om tidsskillanden som kommer sen (undanflykt för att gå på galej). Men vi får väl se hur det går med det, efter två veckor med sömnbrist så kan man somna stående. Men försöka måste man iallfall.

Nu tillslut har jag fått tag i bilder från sista personalfesten. Halloween kan sammanfattas som en orginell kväll. Beröm till alla som var där, fantastiskt bra utklädnader! Riktigt häpnadsväckande. Jag skulle vara ett mördarfår från filmen black sheep egentligen men ändrade mig av någon underlig anledning och blev wonderwoman istället.

Nu ska jag ta och sova, sovmorgon till sju :)

Ses på vågorna till Guadeloupe.

Hehe, en proppfull resväska med risk för övervikt har idag satts på hårddiet, mina föräldrars råd .. Idag skulle jag tänka över vad jag hade packat riktigt i min enorma resväska/mindre villa. När jag nämnde för mamma och pappa att jag bland annat packat simfötter och cyklop brast vi alla ut i gapskratt. Har en liten tendens att tänka på alla situationer som skulle kunna hända. Skulle lika gärna kunnat packa med golfbagen, hahaha. Sista dagen på jobbet imorn, overkligt. Kommer allt att sakna line och folket som lever där. 

Godnatt 

Herregud. Resfeeebeeer. Nästa vecka vid denna tidpunkt mellanlandar vi, thaa caribbean crew, i Paris för att sova en stund innan flyget ställer in siktet mot Västindien. Men innan dess finns det tusentals saker att fixa, tyckte att jag planerat allt in i minsta detalj. Varenda lilla ärende/ var nedtecknat och avklarat. Men icket. Egentligen har jag inte ens tid att sitta här och skriva men, ville bara berätta.

Så om ni inte fått någon hejdåkram eller ens ett samtal så vet ni nu varför.. Om jag skulle likna känslan jag har just nu vid någonting så är det en känsla väldigt snarlik som om man blev jagad av en otroligt människosugen köttätande supersnabb flygande ond spindel. For sure..

skeppojojoj

Linda Boström här, välkommen till min annorlunda vardag bland alla ettor och nollor. Bott och verkat i Umeå de senaste 20 åren. Byggt hytt på Volvo i runda slängar ett år nu för att ta en studiepaus. Dock har motivationen sakta men säkert hasat sig fram runt husknuten. Vad folk än berättar för skräckhistorier om matlab, tungtentor och svåra cases så har motivationen bitigt sig fast i skinnet. Helt sjukt peppad!

Men först är det ett ävenyr i stora världen som gäller. Servera mat på hotel Fort Royal i VÄSTINDIEN! På andra sidan jordklotet i höjd med Nicaragua och närmsta fastland som Venezuela. 

Den 20nde november lämnar flygplanet minusgradiga Sverige för varmare breddgrader (dvs. mellan 24-29 C) Där ska jag ladda batterierna och uppleva en annan verklighet. Där perfekta surfvågor, klart

dykvatten, regnskogspromenader, vandra uppför vulkaner, färska frukter och Jack Sparrow är vardagsmat. :D

Men jag säger då det. Misstänker att resefebern landat, för jag har nämligen börjat tänka i: -min sista...banorna. Tankekittlande när jag kommer på mig själv att tänka tex. -det är sista gången jag festar på en lördag i Umeå, eller som: - nu sitter jag för sista gången framför datorn vid kl 10 på en söndag i Umeå. Absurdt, men underhållande :)

Skrämmande nog har detta faktiskt varit min sista helg i söta Umeå. Två jobbveckor kvar, sen bär det av mot varmare breddgrader. Guadeloupe, here I come..